Denna middagen är inte att underskatta! Äggröra, grönsaker, wokade grönsaker, falafel , vitkål med smörstekt sparris. Muuuuums! 

Efter en sådan middag mår jag bra i både kropp och knopp. Jag känner tyvärr att jag kommit in i en sämre period just nu då mina tankar går utefter vad jag stoppar i mig. Den kända balansen är lite otydlig just nu. 

Jag vet egentligen att jag sköter min kropp bra och att jag inte borde tänka såhär, men jag gör det ändå tyvärr.
Jag tränar 1 gång/dag, 6 gånger/veckan ungefär. Ibland 5 gånger och ibland 7 gånger. Både styrka och kondition. Många av dessa dagar tränar jag gärna två gånger/dag. Nu är jag inne i en sån period då jag inte nöjer mig med 1gång/dag. Ska det vara så? Jag äter väldigt strikt under veckodagarna tills helgen kommer och då tänker jag på vad jag äter mestadels men tillåter mig ändå att unna mig alltifrån mackor och godis till alkohol, skräpmat och matgrädde. Ibland tar tankarna över precis efteråt och ibland när jag är klar med att unna mig och en ny "nyttig" vecka sätter igång igen. Att jag på något sätt måste ta igen det. Och jag vill inte ha det såhär. Jag vill inte ha dessa tankarna, jag Borde inte ha dessa tankarna. Jag trivs knappt i några kläder längre. Jag mår inte så bra utav det. Jag klandrar ner mig själv onödigt mycket och trycker ner mig istället för att höja mig, precis som träning ska göra.

Varför jag skriver detta är i hopp om jag säger det högt kanske jag inte skäms lika mycket..
Men egentligen, varför skulle jag skämmas?? Jag tar hand om min kropp samtidigt som att jag inte glömmer att leva mitt liv. Som jag alltid försökt få mig själv att inse är att jag tränar bara, jag ÄR inte träningen.

Jag älskar en härlig hemmakväll i soffan i mjukiskläder med min kärlek och en massa godis och sånt framför oss, jag älskar en härlig festlig kväll ihop med underbara vänner när man är piffad och fixad, jag älskar att äta husmanskost (Trots att min mage inte gör det) precis lika mycket som att jag älskar att äta mackor till frukost. Varför ska jag inte få göra det ibland då? Ingenting är farligt om man gör det med måtta? 

Sammanfattat vill jag bara få mig själv att förstå att jag straffar mig själv för att jag inte är perfekt, vilket ingen är. Och att det håller på att gå för långt igen. S t o p  it! 

Xx